Igår kväll straxt efter 22.00 ringde Annelie från stallet och sa att Raffe nog hade ont i magen. Jag och Robban kastade oss i bilen och åkte till stallet. Det var nog dom längsta 3 minuterna i mitt liv och jag trodde jag skulle svimma av oro och stress. Aldrig mer, aldrig aldrig aldrig aldrig ska jag förlora min bästa vän i kolik! ALDRIG!
Under bara några minuter hade han lagt sig och ställt sig upp 5 gånger och ville inte äta. När vi kom dit var han jättehängig, ville lägga sig ner och sparkade med bakbenen mot magen. Typiskt symptom på kolik. Ingen feber eller så men magen var tyst. Vi började gå med honom direkt och jag sa att om han inte äter eller dricker när vi kommer in igen ringer jag veterinären. Hellre en gång för mycket än en gång för lite!
Efter att vi gått i ridhuset 30 min åt han en morot i boxen, straxt efter det drack han ur hinken och sen började han tugga lite på höet. Jag tog bort det mesta höet och lämnade bara knappt ett halvkilo som jag blandade ut med halm. Sedan gick vi hela natten 30 min, vila 30 min, gå 30 min, vila 30 min. För varje gång som vi gick blev han ett symptom lättare och det gick åt rätt håll. Runt 02.00 bajsade han för första gången och jag har nog aldrig varit så glad över att mocka i ridhuset!! Han låg ner en stund på natten och vilade men sen var det bara att fortsätta gå med honom och försöka få honom att dricka så mycket som möjligt.
Runt klockan 06.00 lättades trycket i mitt hjärta rejält när han bajsade två gånger och helt plötsligt blev mycket piggare. Vid morgonfodringen vid 07.00 fick han ytterligare liiiite hö utblandat med halm som han nöjt mumsade i sig. Vid 09.00 släppte jag ut honom i hagen med en tuss halm, ljummet vatten i baljan och sitt täcke. Han såg helt återställd ut och runt 11.00 vågade jag åka hem och sova en stund innan jag skulle på mitt läkarbesök (igen...). Jag förberedde hans lunchpåse med lite hö och halm i. Nu har jag varit och handlat olja till honom och ska straxt åka till stallet och se om jag kan lura i honom nån dl med hjälp av lite kraftfoder.
Jag är bara så enormt tacksam över att Annelie var så uppmärksam och såg att Raffe var sjuk! Hade inte hon sett det - vem vet i vilken tillstånd Raffe hade varit på morgonen?!?! Tusen miljoner tack till henne!! Och till min kära sambo som var med och stöttade mig och min mamma som var med mig på mobilen beredd att slänga sig i bilen om jag ville!
Håll tummarna för att han fortsätter vara frisk!!!!!!! Min fina Raffe
Den här bilden hade både Robban och mamma fått
när dom vaknade i morse :) Jag var så glad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar! Jag hoppas skriver din kritik på ett sånt sätt som du själv skulle vilja få den. Om du skickat en fråga ska jag försöka svara på den så snabbt som möjligt.
Det är inte alltid jag skickat svaret till din blogg/mejl så titta gärna in på inlägget igen för att läsa ditt ev. svar.
Tack / Sofie & co