Igår fick Raffe smaka sitt lusern för första gången någonsin och jag måste erkänna att han var lite tveksam i början. Efter ett ganska bra tag hade han dock ätit upp det mesta och gick gå ut i hagen igen.
Idag täntke jag utmanan ödet lite igen och gjorde en chansning med att rida i skogen med Raffen. I vanliga fall är det inget att rekommendera då han exploderar gång på gång och man knappt kommer framåt utan mer bakåt. Idag..... IDAG!.... var han jätteduktigt! Han skrittade på långa tyglar och under hela våran skogsskritt frustade han i varenda steg han tog. Han gjorde sitt allra bästa med att försöka att inte studsa runt. Det var bara ett par gånger som han laddade efter att han sett något läskigt, men han gjorde inget mer än att krulla ihop sig. Idag.... idag (!!) var en ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för oss!
Och än en gång är jag så tacksam för att jag gjorde min praktik på Irland. Även om jag inte lärde mig så värst mycket inom hoppning fick jag ändå med mig ett par grundläggande saker som sitter kvar i min ridning. Jag fick rida en ganska sprallig häst (Karina) där borta på Irland och några gånger red jag ut med beridaren i stallet. Varje gång Karina exploderade skrek han "hands down, look up!" "dont look down, look at the sky" "just relax and put your hands down". Även om jag alltid vetat om att det är så man ska göra har det liksom aldrig fastnat när hästen helt oväntat ställt sig rätt upp eller börjat snurra och bocka i en brant nerförsbacke. Men helt plötsligt när jag kom hem från Irland upptäckte jag att det satt där.... Det där lugnet som gör att man vet precis vad man ska göra och det känns som att man har full kontroll även om man kanske inte har det. Och allt blir ju så mycket bättre och mer kontrollerat om man gör som man borde göra. Jag tackar Deckie tusen gånger om för att han utan att veta om det hjälpt mig för resten av mitt ridliv.
Glömde nästan bort att skriva det viktigaste... Raffe åt upp all lusern idag och hinken var så ren att man kunde tro att den varit i diskmaskinen, hehe.
Kram Sofie :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar! Jag hoppas skriver din kritik på ett sånt sätt som du själv skulle vilja få den. Om du skickat en fråga ska jag försöka svara på den så snabbt som möjligt.
Det är inte alltid jag skickat svaret till din blogg/mejl så titta gärna in på inlägget igen för att läsa ditt ev. svar.
Tack / Sofie & co