DET ÄR BARA MATERIELLA SAKER

För en månad sen, precis när jag flyttat, hade jag stor panik över allt jag saknade. Min pojkvän kunde inte flytta in direkt när jag var tvungen att flytta men han gjorde allt för att hjälpa mig. Trots att det var mycket i hemmet jag saknade för att ett hem skulle fungera var allt jag kunde tänka på mina hästar. Det var så mycket jag inte hade som jag kände att jag behövde ha... Jag hade inga borstar, täcken, ingen hink mm. Jag kände mig som en otroligt dålig hästägare och tyckte att mina hästar skulle få lida p.g.a mig. Men nu allt eftersom dagarna gått har jag insett att det bara är materiella saker. Vad gör det att jag inte har någon sadel eller träns till Trollet? Att jag inte hade så mycket saker i huvudtaget? Jag hade ju det som betydde mest för mig - mina hästar. Allt det där med fina, glänsande saker spelar ingen roll så länge jag kunde gå ut och burra ner ansiktet i Raffes man eller få en riktig nordispuss av Trollet. Hästarna hade ju allt dom behövde redan? Dom hade ett hem, mat, vatten och MIG. Och just då var det viktigaste att jag höll mig lugn och kunde avge positiv energi till dom för att dom skulle få känna att allt stod rätt till.

 

Man behöver inte få panik för att man saknar utrustning och annat plock som man tidigare varit van vid att ha. Det finns så snälla människor i närheten som gärna ger bort saker, lånar ut eller säljer billigt. För vi hästmänniskor har ändå rätt stor förståelse och vi vill hjälpa andra. Sen är jag så tacksam över att jag har så fina vänner som hör av sig för att erbjuda sin hjälp. Allt ordnar sig, det bara är så, även om det tar lite tid. Tålamod är allt :) Och vad gör väl det om jag får rida runt barbacka på Trollet ett tag? Det är ju varmt och gott om rumpan i alla fall, hehe.

Tänkte avsluta med att presentera Snoddas! Det är min pojkväns husdjur och jag fullkommligt älskar honom :) Han är en regnbågsboa och är för tillfället ca 80 cm lång. Så fiiiin!